Det är fantastiskt.

Det är kul med jobb, det är kul med plugg.
Det är kul att lämna Caspian på dagis, han vinkar glatt hejdå till Jens och sätter sig vid frukostbordet.
Det är kul att hämta Caspian, för när han får syn på mig så utropar han glatt "Mamma" och springer emot mig och slänger sig i mina armar.
Det är kul att höra att han aldrig är ledsen när han är där, att han äter bra och sover bra och leker bra. Att han är orädd och nyfiken.
Det är kul att se att han tycker om personalen. När vi går skickar han slängpussar till dom och vinkar, "heeå", säger han.
Det är kul att promenera hem tillsammans.
Det är ännu roligare när vi lagar mat tillsammans. Han hjälper mig att skära kött och grönsaker, han rör själv om i grytorna/stekpannan och "kryddar" maten (med locken på).
Det är mysigt när vi äter tillsammans, han har så mycket att berätta om vad han varit med om (även om man förstår långtifrån allt).
Det är mysigt att sitta på golvet tillsammans och leka, busa, sjunga, läsa, skratta och kramas.
Det är mysigt när han äter sin välling, när pyjamasen är på och han bredvid i soffan, lutat mot mig, i 10 minuter medans vi tittar på barnkanalen.
Det är så kul att få honom att kikna av skratt precis innan det är dags för sängen, och det är underbart att se leendet på hans läppar när man lägger honom i sängen för att sova.
Det är underbart att lyssna på hans småsnack innan han somnar in (om han orkar det förstås).
Det är alldeles underbart att ha barn!!!