grannen under oss kom upp direkt efter att jag vattnat blommorna och klagade över att "allt kom ner på hennes balkong, vatten och kex.". Well, first of all; Jag vattnar så försiktigt jag kan så jag inte ska "spilla", ibland är dock olyckan framme och ja, då droppar det ju neråt, pga tyngdlagen ni vet.
Second; Du bor på bottenvåningen med tre balkongen över din och lever alltså i tron om att inget kommer att hamna på din balkong någonsin? Även om man som "ovanförgranne" är försiktig och försöker hålla sin skit på balkongen så händer det ibland olyckor. (det är alltså inte så att vi saknar hjärna och inte kan tänka själva)
Which brings us to the third; tre gånger sedan vi flyttade in har jag sprungit ner till dig och bett om ursäkt när jag sett att Caspian råkat släppa eller spilla något ner på din balkong. Förklarat att jag har en liten son som fascineras av håligheter man kan stoppa saker i och att han har äventyrat på balkongen.
Den här gången var det ett mariekex som råkade bli offer för hans experiment. Helt oavsiktligt att skita ner din balkong (som för övrigt redan ser ut som skit med bara massa skräp och fotbollar på).
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att våran existens är så störande för dig och din familj jämfört med damen som bodde här tidigare. (Hon störde väl garanterat inget alls eftersom hon var gammal och senil).
Men du förstår, vi är en liten barnfamilj som flyttat in här. Och vi som stör dig är en ung kvinna som älskar att pula med blommorna på balkongen, vattna och plantera och en liten spillevinkpojke som älskar att exeprimentera sin väg fram i livet.
Vi kommer bo här, vattna våra blommor, äta våra kex och experimentera våran väg genom livet varesig du tycker om det eller inte.
Och vad gäller dina fester med superhög latinomusik och tjoande och tjimmande människor på balkongen som ALLTID äger rum VARANNAN helg (då jag antar att du är barnledig), du får gärna ha dom! Även om vi har svårt att sova av musiken ibland, och även om det stör oss när vi försöker se en bra film en lördagkväll, så spelar det oss ingen roll alls. För man måste få leva, även om man gör det i ett flerfamiljshus.
Och skulle du någon gång lära känna oss så skulle du märka att vi är långtifrån småaktiga människor. Och helt ärligt är småaktiga människor nog bland det tristaste som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar