Tankar som snurrar..

Har snusat, men mest bara tittat på ett litet barn idag. Ett mirakel, precis som min Caspian. Och jag har så svårt att förstå att min pojke var just sådär liten och oförstörd. Så omedveten om den egna viljan och världen runt omkring. Jag tittar på min Caspian och ser en hel person. En stark och driftig människa som är lösningsorienterad, otålig, ivrig, levnadsglad och som har humor. Idag är det vad jag ser, det som blivit utav kärlek, engegemang och ångest över rätt och fel i föräldraskap. Idag såg jag denna lilla nya människa och slogs av alla enstaka "fel" och missar jag gjort i mitt föräldraskap. Kom på mig själv med att avundas de som nu får göra allt från början.

Sen såg jag min Caspian och svämmade över av stolthet. Jag insåg att jag inte skulle ändra en minut av den tiden som fört oss hit, och som gjort honom till det han är idag, och mig till det jag är! Mitt engegemang och min kärlek har gett resultat; världens mest fantastiska pojke!

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket kärleken växer för varje dag. Ju mer människa han blir, desto större blir kärleken. Varje morgon när jag vaknar sväller hjärtat upp och det känns som att bröstkorgen ska spricka. Lite mer för varje dag.

Om den sväller mer imorgon så spricker den... Bergis!



Liten skrutt på knappt två månader<3



Min egna älskade unge<3


- Posted using BlogPress from my iPhone