Det är mycket nu.

Med allt. Och den lilla tiden jag får över går oftast till Caspian eller Jens eller till att bara vara för mig själv en stund.

Idag känner jag mig totalt färdig, och det är med stor möda jag har tagit igenom mig ytterligare ett kapitel av psykologiboken.
Tror minsann det är dags att köpa en ny flaska miviTotal och hinka energi morgon och kväll. Jag vill så gärna komma igång med träningen igen också, men den tiden är, som ni förstår, svår att hitta.

I helgen vankas både ettårskalas och 40-årsfest. Jag måste lyckas köpa presenter till både och det ska tiden också räcka till.
På torsdag måste jag hämta Caspian tidigt på förskolan (då de stänger tidigt för möte) och den eftermiddagen kanske kan ägnas åt presentshopping? Annars får Caspian och Jens sköta det på fredag (när förskolan har stängt och de ska vara hemma).


Nu när jag läser igenom det här inser jag ju att det enbart är kärt besvär jag har. Men jag kan ändå tycka att dygnen borde vara något längre, för jag vill ju gärna hinna träffa alla de jag älskar också, umgås och inte låta umgänget vara beroende av helgen (då man kanske faktiskt behöver vila upp sig emellanåt).


Trots tidsbrist så känner jag ingen stress, och det är skönt. Jag tycker att aktivitetstoppen är alldeles ljuvlig: Jag får jobba, komma till nytta, tjäna pengar, plugga och lära mig massa nya saker, leka intensivt några timmar per dag med min goldschatz. Det enda jag önskar är tid att träna. Och den hittar jag nog, så fort jag kommit in i lunken här ordentligt.

 Just det!
Uppdatering för Caspians ordlista.
Numera säger han följande:

Mjölk- Mjölk
kläder- kääder
blöja- blöja
lampa- dapma
tack- tack, tacktack
tittut- tettää
vatten- da
kaka- kaka
macka- kacka
hejdå- heeå
nej- ejj
sluta- uuta/sluta
hej- heeeeeeeeeeeeeeeej
morfar- mapa
mormor- mama
pappa- mamma
mamma- pappa

(nej, det sista är inte felskrivet. Caspian kallar ofta Jens för mamma och mig för pappa. Hur han har fått för sig det? Ja ni, det kan man ju undra).