Fan, ibland tröttnar jag. Som de senaste dagarna till exempel. Idag har jag gjort tre tappra försök att plocka i ordning grejer så att det inte ska se ut som bombnedslag. Tre försök var i både köket och vardagsrummet. Eftersom vi ständigt är beredda på att få besök (vi har många spontana vänner) så gäller det ju att det ser hyffsat representabelt ut här hemma. För mitt huvud är det också viktigt. Jag blir stressad när det är för mycket prylar på golvet, när man inte kan ta ett steg utan att få något under foten, varesig det är mat eller träklossar.
Caspian river och river. Än så länge har vi bara satt lådspärrar i skafferilådorna, så vi får behålla vårat mjöl och bakpulver i sina förpackningar. Sen tidigare har vi spärrar på våra skåp i vardagsrummet. Dessvärre lyckas han allt som oftast få upp dom och då har vi papper, bankdosor, block, brev hålslagare och younameit överallt i lägeneten. Diskmedel, tvättmedel och andra livsfarliga ämnen står på ouppnålig hög höjd för annars hade vi garan terat haft olyckor här varje dag..
Nu ger jag upp. Jag tänker inte städa mer. Jag orkar inte. Och då har jag två val: Antingen låser jag in ungen i ett rum, eller så slutar jag helt enkelt bry mig om att det ser ut som skit. Jag ska nog sätta upp en regel: Max en gång per dag får jag städa. Förslagsvis när det nästan är läggdags för prutten så han inte hinner röra till allt igen. Max en gång per dag får detta stökhem stjäla min energi.
Tror ni det kommer funka eller? Det tror inte jag kan jag säga! Snart blir jag galen, det är som att gå och gå men aldrig komma till dörren. Nu river han ut alla plastpåsar på golvet igen hör jag, snart går han på kastrullerna.
Inom snar framtid hittar ni mig på psyk. Jag lovar!
(att städa medans barnen är små är som att skotta snö, när det fortfarande snöar. sant. Sant. SANT!)
nu hör jag att han försöker klättra upp på köksstolen. Måste springa. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar