Tankarna som snurrar runt över en kopp grönt te på kvällskvisten..

Det är snart dags att lägga sig, men innan det avnjuter jag så gott som alltid en kopp te och låter tankarna flyga omkring i huvudet. Jag är en riktig grubblare, tänkare, kalla det vad du vill!

Många gånger, fler än jag kan räkna till faktiskt, har jag fått frågor från folk både i vår närhet och de som är mer ytligt bekanta, hur jag kommer hantera Caspians vilja, önskemål och drömmar när han blir äldre.

"Hur reagerar du om han är homosexuell",    frågar någon

"Vad säger du om han får barn när han är ung", frågar en annan.

"Vad vill du att han ska bli när han blir stor",     frågar en tredje.


Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte förstår poängen med dessa specifika frågor.
För mig är svaret så enkelt och självklart när det kommer till frågan om vad jag vill för Caspian i hans liv.


Jag vill att han ska leva ett långt och lyckligt liv,

omgiven av människor han tycker om i

en miljö han själv har valt!

För mig är det inte svårare än så. Caspian får gärna vara både trans-bi-homo-hetero eller assexuell vad mig anbelangar. Jag är av generationen som växte upp med att olika sexuella läggningar började synas, märkas och normaliseras (även om det är en lång bit kvar tills samhället helt är där). I min närhet under min uppväxt hånades aldrig homosexualitet och det har därför aldrig varit något konstigt för mig och jag ser inte varför Caspians läggning skulle spela mig någon roll?

  Det är väldigt viktigt att han kan känna sig trygg i sig själv och sina känslor. Han ska aldrig behöva oroa sig det minsta över att jag och Jens inte ska acceptera honom för den han är och vill vara. Han ska aldrig behöva känna sig ensam på vägen mot att hitta sig själv, utan veta att vi finns där för honom hela vägen oavsett vad.

Om Caspian kommer hem när han är 17, 18, 19, 20 eller vilken ålder som nu räknas som "ung" och talar om att han ska bli pappa kommer jag aldrig, ALDRIG någonsin banna honom över det, jag kommer aldrig någonsin uttrycka att jag inte tror på hans/deras förmåga att ta hand om ett barn och jag kommer förmodliga smälla på den jäkeln som talar illa om honom bakom hans rygg ordentligt! 

 För nej, jag tycker inte att det är okej att göra ner eller misstro unga föräldrar bara för att de är just unga. (och vilken vuxen människa tror egentligen att situationen blir bättre av att man gör så). 

Om Caspian någon dag blir en ung pappa kommer jag stötta honom och hjälpa honom, men samtidigt inte ta över hans och den (förmodligen) unga mammans ansvar. Dom skulle i mina ögon vara en familj så god som någon annan.

Och sist men inte minst; nej, jag kommer inte försöka moffsa in Caspian i någon yrkeskategori där han inte trivs.
För min del får han gärna bli både slamsugare, sömmerska, korvgubbe, frisör, programledare eller president i usa. Couldn´t care less. 

För när det kommer till kritan så valde vi inte att genomgå den oväntade graviditeten så att vi skulle få en unge att skryta om en vacker dag (även om det är oundvikligt ibland, man blir ju så stolt att man spricker) när han sitter i sin högavlönade chefsposition. Vi valde att genomgå den oväntade graviditeten av kärlek till varandra och till det mest fantastiska två människor kan skapa. 

Jag kommer att vara stolt över Caspian oavsett vad han bestämmer sig för att bli och vem han vill dela sitt liv med. 

Jag kommer att vara ännu desto stoltare om jag lyckas uppfostra honom till en människa med goda värderingar, sunt förnuft, och som behandlar alla sina medmänniskor med respekt oavsett etnisk tillhörighet, kön eller sexuell läggning och som vågar stå upp för sig själv, sina åsikter och sina känslor. 

Caspian, du gör mig stolt varje dag, och gud vad jag längtar efter att se vem du kommer att bli!<3

ps. ni flickföräldrar, får ni också frågan om vad ni skulle göra fall era barn visade sig vara homo? har en känsla av att det inte är lika viktigt att fråga flickföräldrar om det eftersom det inte är lika tabu som homosexuella män. Två lesbiska tjejer är ju bara sexigt, right?(duh!)