I lördags när jag och Jessie hade en stund för oss själva medans de andra roade sig på grönan så kom vi in på ett rätt intressant fenomen. Svenskar. Svenskarnas reaktion på vad som händer i samhället. Och plötsligt känner jag mig väldigt osvensk!
Ta det där med invandringen till exempel- det är ju ett ständigt aktuellt ämne, men hur svårt kan det vara?
De allra flesta är smygmotståndare till invandringen. "Jag har ju inget emot utlänningar men" .
Jag säger att det finns inga men!
Visst uppstår kulturkrockar ibland, visst tänker vi olika ibland. Det är ju helt naturligt eftersom vi kommer från olika bakgrunder. Alla människor är olika.
"Jag gillar inte att dom kommer till Sverige och sen inte anpassar sig till svensk kultur", det är det argumentet som gör mig mest irriterad och får mig att tänka att svenskar är spån som tror att allting ska lösa sig självt.
Det är klart som korvspad att dom inte kan anpassa sig, de blir ju inte insläppta i det svenska samhället. Alla buntas ihop i områden som är billiga och bra. Då tänker svenskarna att "dit flyttar vi inte, för där bor det bara massa sånna. Inte för att jag har någonting emot det MEN".
På Caspians förskola, som ligger i grannområdet, har 95% av barnen utländskt påbrå (precis som Caspian, även om tysk eller annan europeisk påbrå sällan räknas i sådana sammanhang). Kön till den förskolan var hälften så lång som kön till den förskola vi har i vårat område. Varför? Jo, garanterat pga det höga antalet internationaliteter.
Och vad är problemet!! Tror svenskar på fullaste allvar att man anpassar sig av sig själv? Nä, kommer jag till ett nytt land, blir det svårt för mig att anpassa mig om jag inte kommer i närheten av "infödingarna". Jag kan ju inte gissa mig till hur det ska vara. Och kommer jag då till ett nytt land men lever i ett område med bara människor från samma land som jag själv är det ju inte så konstigt att jag fortsätter leva som jag alltid har gjort.
Svenskar gnäller och gnäller över att invandrarna inte anpassar sig, men ingen gör något åt saken. Ingen vill leva nära dom, umgås med dom och liksom se till så att de får lite att gå på.
På Stamgatan i gamla Östberga bor mer eller mindre uteslutande svenskar. 100 meter ifrån oss, i Östbergahöjden, är majoriteten invandrare. Behöver jag säga att det märks en tydlig prisskillnad på lägenheterna här och där. Bara en sån sak hörrni.
Och vad i hela friden är det som är så jävla farligt med lite nytt blod i sverige? Va? Vad är problemet?
Nä, jag är otroligt glad över att jag har möjligheten att ge min son en annan bild av saken, att låta honom slippa den svenska fegheten och gnälligheten.
Den måste bort, så alla människor någon gång kan leva tillsammans och trivas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar